Det var den amerikanska tidningen Time som drog igång barnpornografi hysterin kring Internet för ett par år sedan med en uppmärksammad artikel. Det visade sig senare att artikeln nästan helt saknar faktaunderlag men då var skadan redan skedd. Speciellt den dramatiska pärmbilden av en liten pojke som med fasansfull blick stirrar in i en hotfullt ljuslagd bildskärm väckte känslor, men så var den också gjord av samme opinionsbildare som tonade ned bilden av O.J. Simpson för att ge honom en mörkare hudfärg och därigenom få honom att se mer skyldig ut.
Trenden nådde Finland i februari i fjol. Dagens Nyheter publicerade en sensationsartikel om hur en svensk forskare funnit barnpornografi som kommit ut på Internet via Helsingfors. Redan följande dag kunde vi på finländska löpsedlar läsa "barnpornografi flödar på Internet" och "barnpornografi ut i världen via Helsingfors". Med Helsingfors avsågs en specifik Internetansluten dator som upprätthålls av Johan Helsingius via vilken Internetanvändare kan skicka anonyma meddelanden. Helsingius är kanske mest känd som en av landets främsta Internetexperter och VD för landets största Internetleverantör EUnet men anonymitetsservern är hans helt privata projekt.
Rätt snart framkom det att forskaren inte alls funnit flöden av barnpornografi utan åtta nudistbilder där även barn syntes och att han inte ens antecknat varifrån de skickats trots att forskningen påstods handla om just vilka vägar materialet rör sig. Helsingforspolisen undersökte också ärendet och fann inga tecken på att barnpornografi skulle ha sänts via Helsingius anonymitetstjänst i Helsingfors. Dessa avslöjanden var naturligtvis inte lika sensationella så de nådde inga förstasidor; den finlandssvenska nyhetsankans världståg hade inletts.

Scientologer

Vid exakt samma tidpunkt hade Scientologkyrkan i USA inlett en hektiskt jakt efter en av sina kritiker som påstods ha stulit afärshemligheter ur kyrkans dator och tjuven dolde sig bakom den anonyma e-post adressen an498608@penet.fi. Genom Interpol och finländska jurister lyckas kyrkan förmå den finländska polisen att med en vanlig husrannsakan tvinga Helsingius att uppge vilket namn som dolde sig bakom an498608. Om kritikern skulle ha agerat anonymt i en tidning eller per telefon skulle en husrannsakan inte varit tillräckligt och Helsingius drar igång en rättsprocess för att undersöka om polisen agerat korrekt. Eftersom polisens ingripande mot anonymitetsservern sker dagen efter sensationsartiklarna om barnpornografi via anonymitetsservern slår tidningarna återigen upp stora rubriker som leder de flesta till tron att polisingripandet har med barnpornografin att göra.
Att det inte sprids barnpornografi via Helsingfors men att den finländska polisen gör ett etiskt och juridiskt ifrågasättbart ingripande blir i allmänhetens ögon att det sprids så mycket barnpornografi via Helsingfors att polisen måste ingripa. Ryktena har dessutom hållits vid liv med märkliga artiklar och rubriker med jämna mellanrum. För en vecka sedan kunde vi i en av landets största tidningar se underrubriken "pedofiler kommunicerar via Internet". I texten förklarades det sedan att två pedofiler teoretiskt sett kan kommunicera via Internet om de bägge har tillgång till e-post. Det här är lika sensationellt som att två pedofiler kan ringa åt varandra om de bägge har telefon.

Internationell ärekränkning

Helsingius förlorade processen han väckt om polisens agerande och scientologerna krävde att få namnet på ytterligare en kritiker som påstods ha spridit texter ur deras heliga och mycket dyra kursböcker. I slutet av förra veckan kom domstolsutlåtandet i detta andra fall och där konstaterades det, något märkligt uttryckt, att Internet inte är att betraktas som ett media och därigenom kan identiteten i ett e-post meddelande inte åtnjuta samma skydd som en anonym källa i en tidning. Helsingius är alltså tvungen att utlämna även denne kritikers identitet åt Scientologerna. Endast ett par dagar efter detta domstolsbeslut pulicerade så The Observer sin tresidiga artikel om barnpornografi där Helsingius hade den tvetydiga äran att posera på pärmen. I Belgien har polisen varit tvungna att gömma de misstänkta i deras uppmärksammade pedofilhärva för att upprörda människor inte skall kunna lyncha någon, men nu har de ett nytt ansikte att hata.

Omöjliga anklagelser

I artikeln påstår en amerikansk federal polis att upp till 90% av all barnpornografi på Internet går ut via Helsingius anonymitetsserver. Det här är mycket osannolikt eftersom Helsingius redan efter de första anklagelserna för ett år sedan installerade ett filter som gör att det endast är möjligt att posta korta textmeddelanden via anonymitetsservern. Polisen i artikeln påstår också att det är omöjligt för de amerikanska myndigheterna att få reda vem som skickat bilderna eftersom de skickats via anonymitetsservern. Det här är uppenbarligen också helt fel eftersom scientologerna enkelt lyckades få fram identiteten bakom två anonyma adresser med sina polisanmälningar. En annan tidnings uppföljning av The Observers artikel har nu också avslöjt att den intervjuvade federala polisen inte i själva verket var en lokal polis som anser att det inte sprids barnpornografi genom Helsingius server och som var upprörd över hur The Observer lagt ord i hans mun.
I måndags intervjuvades Helsingius av nyhetsbyrån Reuter och fick en möjlighet att försvara sig. Han påstod sig även överväga juridiska åtgärder mot The Observer men att han ännu inte vet i vilket land eftersom hans rykte förstörts i alla länder.

Här finner du mer information:

Www.dejanews.com
Det här är en sökrobot över Internets nyhetsgrupper. Skriv in "helsingius" i sökrutan och du kommer att få en lista över de senaste nyheterna och debatterna där Helsingius namn förekommer.

www.scallywag.com
Här finns artikeln från The Observer i sin helhet, såväl i text som i bild så man kan se hur första sidan med den enorma rubriken och bilden på Helsingius ser ut.

www.otol.fi/kp/kronologia.html
En detaljerad kronologisk översikt över händelserna i februari 1995 då allt fick sin början.

Vad är anonymitetstänsten?

Helsingius anonymitetstjänst i Helsingfors är en dator (penet.fi) via vilken internetanvändare kan skicka anonyma e-post meddelanden. När ett e-post meddelande passerar datorn ersätts avsändarens riktiga e-post adress med till exempel an85479@penet.fi. När ett svar sedan skickas till an85479@penet.fi skickar anonymitetsservern svaret vidare till den riktiga adressen. Avsikten med servicen är att ge till exempel förtryckta minoritetsrepresentanter och politiska oliktänkande en möjlighet att tala ut utan att behöva oroa sig för att bli förföljda. Servicen har också använts av personer som velat diskutera känsliga personliga upplevelser som incest eller våldtäckt, något de kanske inte skulle vilja tala ut om under eget namn. Över en halv miljon människor använder tjänsten som är fullständigt kostnadsfri.

Carl-Magnus Dumell