Mobiltelefonnätet håller hela tiden redan på var din mobiltelefon, och följaktligen även du, befinner dig. Kreditkortsbolaget vet vad du köper, i bibliotekets datoriserade register är det enkelt att kontrollera vilka böcker du lånat, och så vidare. Det enda som egentligen saknas är att någon skulle söka igenom dina sopor och upprätthålla ett register över vad de hittar. I takt med att återvinning och avfallssortering blir allt mer noggrann kanske vi snart är underställda även denna kontroll.

Vem är terrorist?

I ett kompendie från ett av landets universitet som jag nyligen fick syn på stod det att finländska skyddspolisen filtrerar alla e-post meddelanden i landet och söker efter vissa nyckelord som kan knytas samman med terrorism eller narkotikabrottslighet. Detta stämmer naturligtvis inte utan är en så kallad urban legend som numera alltså även lärs ut på universitetsnivå. Men som jag konstaterade i min förra kolumn vore det tekniskt mycket enkelt att automatiskt filtrera trafiken på Internet på det här viset. Men om polisen ber om rättigheter för att få filtrera e-post i preventivt syfte, för att förhindra eventuella terroristattacker? Bara ett litet program som endast skulle reagera på nyckelord som anknyter till terrorism... Skulle någon politiker våga neka polisen denna rättighet? Det borde vara en självklarhet men idag tvivlar jag. I kombination med hur lätt åtminstone vissa inom polisledningen är beredda att utmåla tonåriga djur- och miljöaktivister som terrorister så ger det här oss i alla fall något att fundera på.
Ett bra exempel på hur svårt det är att inte låta polisen få alla tänkbara befogenheter de kan ha nytta av, oberoende av befogenheternas negativa konsekvenser, är barnpornografi. När Henrik Lax i riksdagen försökte väcka debatt kring huruvida fördelarna av att förbjuda innehav utöver det redan rådande förbudet av försäljning är värt ett försämrat skydd av den personliga integriteten var det inte långt ifrån att han skulle ha kallats pedofil i tidningarnas insändarspalter. Det är svårt att säga emot när någon vill förbjuda något otrevligt men var skall vi då dra gränsen?
I Tyskland har myndigheterna förbjudit nynazister, en radikal vänsterorganisation och de är i god fart att förbjuda scientologi. Jag vill verkligen inte försvara vare sig nazister eller scientologer, men om en stat förbjudit två politiska rörelser och en religion kan man med fog fråga sig vad de kommer att förbjuda därefter och därefter och därefter… Om myndigheterna inte kan hålla nere antalet anhängare i de här organisationerna utan förbud är det antagligen inte organisationerna i sig som är problemet.

Litar vi fullständigt på våra politiker?

Digital information kan snabbt och automatiskt övervakas men också skyddas. Tiotusentals e-post meddelanden kan på någon sekund automatiskt genomsökas i jakt på, till exempel, namnet på ett politiskt parti, något som vore helt omöjligt med traditionella brev. Men samtidigt kan avsändaren låta alla sina e-post meddelanden automatiskt och på en sekund krypteras så de blir oläsliga för andra än den meddelandet adresserats till. Och inte nog med det, vi kan kryptera bilder, ljud och precis allt som kan överföras digitalt, till och med hela TV-kanaler vilket faktiskt är vardagsmat idag.
Men varför skulle jag vilja kryptera mina e-post meddelanden, jag har ju inget att dölja? Av samma orsak som vi sänder våra vanliga brev i förseglade kuvert.
Philip Zimmermann har gjort det populäraste av alla krypteringsprogram, PGP, och det är verkligen oknäckbart. Amerikanska myndigeterna tyckte inte om att Zimmermann gjort det möjligt för privatpersoner att kryptera meddelanden så att inte ens myndigheterna kunde knäcka dem och hotade honom i flera år med en rättsprocess som trots allt aldrig blev av. I Finland är myndigheterna exemplariskt positiva till att privatpersoner skyddar sina personliga e-post meddelanden med kryptering men de officiella ställningstagandena är tydligt reserverade. Det finns de som på EU nivå försöker frånta privatpersoner den här rätten. I Frankrike är det redan förbjudet vilket Zimmermann hade en mycket tänkvärd kommentar till: "Det är förbluffande att fransmännen har så stort förtroende för sin statsmakt att de accepterar att statsmakten förbjuder kryptering vilket är den enskilda individens och oppositionens sista skydd mot statsmakten. Det var ju trots allt samma statsmakt som sprängde en miljöorganisations båt för att förhindra miljöaktivisternas protester mot landets kärnvapenprov."

Carl-Magnus Dumell