www.dumell.net / tidningsartiklar / Åbo Underrättelser / Netscape upphör att existera
Publicerad i Åbo Underrättelser 28.11.1998
Netscape upphör att existera


Netscape har köpts upp av AOL (America On Line) och upphör att existera som ett självständigt företag. Några riktiga vinnare i den här affären finns det inte, men en hel rad förlorare.

Netscape: f.d. stjärnskott

Internet, det själva fysiska nätet, har funnits i decennier och använts bland annat för e-post. Forskare vid partikelaccelleratorlaboriatoriet Cern uppfann 1993 www, webben, för att göra vetenskapliga dokument tillgängliga för kolleger via Internet. Tekniken spred sig snabbt och den första allmänt tillgängliga webbläsaren var ett gratisprogram vid namn Mosaic och utvecklades av universitetspersonal och studerande. Två personer från Mosaic projektet, doktor Jim Clark och studerande Marc Andreessen, grundade våren 1994 ett företag och gjorde en kommersiell webbläsare: Netscape. Internetanvändningen sköt i höjden och så även Netscapes aktier.
Gratisprogrammet Mosaic och andra alternativ konkurrerades ut och Netscape började beskyllas för att missbruka sin dominerande ställning. Netscape respekterade inte www-standarder utan införde egna som gjorde att vissa webbsidor endast kunde ses med Netscapes www-läsare. Netscape dominerade Internet och hatades för det. Microsoft gav sig med i leken och presenterade en egen webbläsare, Internet Explorer. Microsoft gav bort sin webbläsare gratis varvid Netscapes marknadsandel rasade och så även företagets aktier. Denna vecka gav Netscape slutligen upp kampen och lät sig köpas av AOL genom aktiearrangemang värda ca 20 miljarder mark.

AOL: anti-internet

Innan Internet slog igenom fanns det små slutna nät som ägdes av enskilda företag. Det största, och sista, av dessa nät var AOL. Ännu 1994 visade AOL inget intresse för Internet utan marknadsförde sitt eget nät med eget innehåll och egna tjänster. AOL var allt som Internet inte var: slutet, censurerat, fullständigt kommersiellt... Successivt började AOL integrera sig med Internet, det blev möjligt för AOL användare att skicka e-post till Internetanvändare, det blev möjligt att se www-sidor på Internet utöver AOLs egna sidor i AOLs eget format. Till sist kunde AOL inte längre stå emot Internet utan blev en vanlig Internetleverantör som säljer modemanslutningar till Internet. Idag är AOL världens största internetleverantör med över 16 miljoner användare.
Företaget har gått från en dålig affär till en annan, blivit ökänd för att ha teknik som inte fungerar, har upprepade gånger slarvat bort användarnas e-post... Knappast något annat företag i branschen har figurerat i fackpress, och rättsprocesser, lika ofta på grund av tekniska problem men tack vare en enorm marknadsföring har de ändå lyckats locka kunder, speciellt nybörjare.

Microsoft, vinnare eller förlorare?

Microsoft har redan krävt att amerikanska justitiedepartementet lägger ned sin rättsprocess mot Microsoft med hänvisning till AOLs köp av Netscape. Enligt Microsoft visar affären att Microsoft inte har en monopolställning, att branschen kan förändras radikalt under en natt och att statlig kontroll därmed är onödig.
Å andra sidan kunde vi mycket väl argumentera att affären bevisar att Microsoft missbrukat sin dominerande ställning för att köra omkull Netscape.

Enbart förlorare

Jag ser enbart förlorare i den här affären. Att Netscapes ekonomi brakade ihop framhäver bara hur Microsoft kört över Netscape och gör rättsprocessen mot Microsoft ännu krångligare och ännu mer utdragen. En utdragen rättsprocess mot Microsoft igen leder till att Microsoft inte vågar ta lika mycket initiativ som tidigare och ingen annan har tillräckligt med inflytande för att ta initiativ som håller igång utvecklingen.
Netscape igen är den mest uppenbara förloraren. De har förlorat sitt momentum och en stor del av sin prestige. De har inte längre något revolutionerande att komma med, de är gårdagens nyhet.

Varför AOL var beredd att betala 20 miljarder för Netscape är för mig ett mysterium. AOL kommer inte ens att börja erbjuda Netscapes webbläsare åt sina 16 miljoner användare, utan fortsätter att erbjuda konkurrerande Internet Explorer från Microsoft. AOLs intresse tycks i första hand vara olika mindre kända program som Netscape utvecklat eller kommer att utveckla. Att företag köper upp andra företag för att komma över intressanta program som kan komma att revolutionera det ena eller det andra sker hela tiden. Däremot har inte ett enda program sedan första versionen av Netscape år 1994 verkligen lett till någon revolution. Även Netscape själv har de senaste åren köpt upp många företag för att komma över deras programidéer men resultaten har aldrig varit mer än kommersiella besvikelser.
Men konsumenterna då, är vi vinnare eller förlorare? Tja, när dominerande företagsjättar slås ihop och blir ännu större och ännu mer dominerande händer det ibland att vi vanliga konsumenter kan betrakta oss själva som förlorare.

Mjukvaruindustrin i kaos

För tillfället är hela mjukvaruindustrin i kaos. Hittills har utveckling inneburit att konkurrerande företag utvecklat egna teknologier som konkurrerat med varandra tills en teknologi börjar dominera och blir en standard. Detta är ett kostsamt och långsamt sätt att komma fram till standarder och denna typ av standarder är ofta begränsade och kortlivade. Samtidigt leder detta till att företaget som står bakom den vinnande teknologin får en för dominerande ställning vilket i sig leder till stagnation varvid hela processen måste upprepas. Förhoppningsvis står vi nu inför en ny situation med öppna och flexibla standarder där företagskonsortium slår fast ramarna för en standard och dess utveckling varefter alla företag efter bästa förmåga får konkurrera inom dessa ramar. Tekniken överlag har nu uppnått en sådan nivå att detta kan komma att bli verklighet i stor skala snart.



Carl-Magnus Dumell

Observera att den här texten är rätt gammal - det betyder dock inte automatiskt att den är föråldrad.

I många fall är texterna här relevanta och hjälpfulla också idag och de ger alltid en intressant tillbakablick över ämnet.

Carl-Magnus Dumell
Oktober 2011