Efter att Sovjet sköt upp sin Sputnik 1957 grundade USAs regering ARPA (Advanced Research Projects Agency), en organisation för att främja teknologiorienterad forskning. Kleinrock publicerade 1961 en teori om hur datorer skulle kunna kopplas samman på ett flexibelt sätt utan behov av en centraldator via vilken all trafik går. Teorin, som intresserade armén som behövde binda samman sina datorer utan en sårbar knutpunkt, omsattes i praktik och testades alltså av Kleinrock första gången 1969. Nätet kom att kallas ARPAnet.

ARPAnet var början

Fler och fler universitetsdatorer kopplades samman för att testa tekniken. Ett par år senare var 23 datorer på 15 olika platser sammankopplade och samma år kom användningen av e-post igång. Universiteten insåg snabbt fördelarna med nätet och redan 1973 drogs kablar över till universitet i Storbritannien och Norge, som ju var Natoländer. Runtom i världen började universitet koppla samman sina datorer internt och sedan anslöts dessa lokala nät med varandra för att bilda ett stort nät. Tillväxten blev allt snabbare och ungefär 1982 var det någon som första gången använde uttrycket "internet" för att titulera denna internationella sammanslutning av nät.
År 1986 fanns 2.000 datorer anslutna till nätet, året därpå 20.000 och 1989 100.000 datorer. Idag uppskattas antalet i tiotals miljoner. Men det var först efter att www-teknologin uppfanns 1992 som Internet verkligen tog fart. Arpanet dog officiellt 1990 när amerikanska staten slutade finansiera projektet men vid det laget var de flesta lokala nät som tillsammans bildar Internet redan kommersiella.

Internet i Finland 11 år

USA var inte så förtjust i idén att låta Finland, som inte var Natoland och granne med Sovjet, ansluta sig till Internet. Redan 1983 hade finska universitet med hjälp av tillfälliga modemkontakter till Sverige fått igång internationell e-post. Året därpå, 1984, byggdes ett nationellt universitetsdatornät, Funet (Finnish University Network) men att ansluta Funet till utlandet var en politiskt känslig fråga. Men hösten 1988 blev det ändå av med en kabel via Stockholm till USA. Hela Finland var ansluten till resten av världen med en enda kabel som motsvarar en ISDN anslutning idag.
Den kanske viktigaste enskilde personen bakom Finlands anslutning till Internet var doktor Juha Heinänen som då jobbade vid Tammerfors Universitet och som hade bekantat sig med Internet medan han jobbat i USA. Det var bland annat han som personligen började sköta om administreringen av .fi adresserna redan 1986. En annan nämnvärd person är finlandssvensken Johan Helsingius som varit med enda sedan de första staplande stegen i universitetskretsar och senare blev chef för Finlands första kommersiella Internet-nät: EUnet Finland.

30 år av framsteg och felsteg

Även om konferensen vid UCLA hedrar den andra september som Internets födelsedag är det svårt att pricka in ett exakt datum. Den andra september lyckades forskarna koppla ihop en dator med en router, den apparat som styr trafiken på nätet så att webbsidor och e-post hittar fram mellan olika datorer, det här är grunden som möjliggör Internet. Först den 20 september lyckades forskarna koppla in ännu en dator och få de två datorerna att verkligen tala med varandra. Ett team i Stanford och ett i Los Angeles skulle skicka över kommandot "login" mellan datorerna, efter att de lyckats skicka över de två första bokstäverna kraschade systemet. Såhär med facit på hand om datorers och nätverks pålitlighet idag kan man tycka att detta är ironiskt träffande.
Men att bestämma vilka som skall utpekas som Internets pionjärer och är ännu svårare. De forskare och studerande som drog igång det hela hösten 1969 vid UCLA är självskrivna. Ett annat självklart namn är Tim Berners-Lee som 1992 uppfann www vid det europeiska partikelaccelerator laboratoriet Cern. Vinton Cerf har också kallats Internets fader, han deltog i den inledande skedena och blev 1972 ordförande för den organisation som grundades för att koordinera Internets tekniska utveckling. Senare kom han att ta initiativ till flera viktiga steg i Arpanets utveckling till Internet. Men listan kunde göras hur lång som helst. Och listan växer ständigt i allt snabbare takt.

Carl-Magnus Dumell