Val99
Traditionellt har Internets nya möjligheter först utnyttjats av de små och lite "udda". Eftersom en organisation med 100 anhängare kan ha en lika stor fasad på Internet som en organisation med 100.000 anhängare så har speciellt de små och de vars åsikter inte lämpat sig för de stora traditionella medierna intresserat sig för Internet.
Tekniskt sett har alla partierna kommit förbi titta-vi-kan-få-vår-logotyp-att-blinka stadiet, utom kanske Kristliga förbundet som i jämförelse med de andra ser ut som om det var gjort med fingerfärger.
När vi ser på webbsidor på det här viset måste vi komma ihåg att vi inte direkt kan jämföra dem med annan valreklam. Reklam i tv, radio och även tidningar är något som vi "utsätts för" oberoede av om vi vill eller inte. Webbsidor trycks däremot inte på oss utan vi måste söka upp dem. Vi måste känna till partiet, dess namn och webbadress och aktivt hämta sidorna till vår dator.
SFP www.sfp.fi
Centern www.keskusta.fi
SKL www.skl.fi
De grönas www.vihrealiitto.fi
Samlingspartiet www.kokoomus.fi
SDP www.sdp.fi
Vänsterförbundet www.vasemmistoliitto.fi
Ungfinnarna live.nuorsuom.fi
Naturbrokiga www.llp.fi
Förbundet för det fria Finland www.vapaansuomenliitto.fi
Finlands Kommunistiska parti www.skp.fi
Kommunistiska arbetarpartiet www.kaapeli.fi/~ktp
Liberala folkpartiet www.liberaalit.fi
Remonttiryhmä www.mbnet.fi/~remontti
Perussuomalaiset www.kolumbus.fi/perussuomalaiset
Carl-Magnus Dumell / Digital Emotion
Nu är inte Internet längre en lite skum bakdörr till information och politiska åsikter. Idag är alla partier med på nätet på allvar och ungefär en miljon finländare använder Internet.
SFP förnyade sina sidor inför valet och gjorde ett bra jobb. Nu har de riktigt proffsiga och stiliga sidor som är enkla att använda utan irriterande onödigheter. Alla kandidaterna är ordentligt presenterade. Stilen är tidningsaktig, förstasidan är som en löpsedel där det viktiga lyfts fram på ett säljande sätt. Detta är en modern och fungerande infallsvinkel som allt fler börjat använda men bland de politiska partierna är det nästan bara SFP som gått över till det här ännu. SFPs sidor är utan tvekan de bästa.
Centern har en trevlig nakenbild på förstasidan men så mycket annat att bli upphetsad över har de inte. Svensk information ser man inte ens spår av, trots att de nog haft svensk information tidigare.
Torrt. Verkligt torrt. Tekniskt sett är allt ok, men uppläggningen är som handboken för skattedeklarationen - fast utan uppiggande teckningar... Första sidan innehåller olika kategorier som "partiets historia", "kampanjmaterial", "riksdagsgruppen".
Till och med Centerns ungdomsavdelning följer en nästan lika torr uppläggning men de har i alla fall en sida med information på svenska.
Typsnittet som används i menyn på alla sidor har varit med om något traumatiskt och sidorna är även i övrigt lite såsiga. Under valsidornas bildarkiv finns inget annat än partiets logo och texten "här kan du snart ladda ner bilder av kandidaterna". Det börjar nog bli lite bråttom snart.
Rätt mycket information på svenska verkar de ha men jag har inget intresse av att gräva i de här sidorna. Speciellt många andra tycks inte heller ha haft det för enligt räknaren på första sidan har de endast haft 34.000 besök sedan hösten 96. Ett råd: om du har så här lite trafik skall du inte skriva ut det på din första sida.
De grönas sidor är ganska stiliga i all sin enkelhet. Tyngdpunken ligger inte på stilen utan på innehållet. Du skall vara rätt intresserad för att orka ta del av deras information, det är inte frågan om sidor som säljer sig själva. Men svenska sidor har de. De är lika tråkiga - men på svenska. De har också en lista med länkar till alla andra partier i valet. Skall det här symbolisera självsäkerhet?
På första sidan står det "här hittar du allt du behöver veta om Samlingspartiet, historia, ideologi, nyheter, och så vidare. Bra, men varför inte lyfta fram det här istället för att berätta att det nog finns här någonstans - om du hittar det?
Samlingspartiets svenskspråkiga sidor finns dolda bakom Sveriges flagga. Vad säger det oss om Samlingspartiets syn på finlandssvenskar? Högst uppe på svenska förstasidan står det "Oktober 1998" och oktober är skriven med stort O som i engelska. Något färskare än sex månader gammalt hittar du inte på svenska.
Samlingspariet är också det enda partiet som tror att besökarna blir glada om partiets logo tapecheras ut som bakgrund på alla sidor så att det blir svårt att läsa texten.
Jag tror någon trendig mediakonsult anlitats för SDPs sidor. Mycket luft, moderna färger som mörk turkos och enbart små bokstäver, även i början av ord. Men stilen gäller bara första sidan, innehållet tycks däremot vara ett hopplock av nytt och gammalt material av olika stil från olika håll. Något material på svenska fick jag inte ögonen på men sidorna för kvinnor och ungdomar är bra. Speciellt ungdomsorganisationens som finns på en egen adress tror jag tilltalar målgruppen med sin fräcka och ironiska stil.
En stor svartvit bild på Suvi-Anne Siimes och en massa mikroskopiska ord som du kan klicka på för att komma till andra, liknande sidor, är inte direkt konsumptionsuppmuntrande. Och, ja, de har det ökända blinkande logot på förstasidan. Vänsterförbundet har nog INTE anlitat någon trendig mediakonsult.
Informationsmängden på svenska är bra, och överlag finns här mycket text, men du skall också ha mycket intresse för att orka ta del.
Ungfinnarna finns på nätet i form av sin on-line tidning Live. 1996 var Live en av de bästa politiska webbsidorna på nätet men Live är den enda som inte förändrats nämnvärt sen dess och i dagens läge ter den sig inte alls lika tilltalande. På svenska finns endast ett 10 punkters program, men vackert så.
Skojigt med en bild av en kille som benji-hoppar med ett avklippt band under partiets slogan "vilja och mod". Tvetydigt. Nå, tyvärr var ironin knappast var avsiktlig utan bara ett bildbehandlingsmisstag.
Naturbrokiga - eller vad de nu heter, de har inte ens skrivit ut sitt namn på svenska - har sidor som perfekt matchar pyramid-valstugan här i Helsingfors. Vad mer kan man säga?
Förbundet för det fria Finland har mycket blått och vitt, fladdrande flaggor och lejon med svärd. Innehållsmässigt finns här partiprogrammet, på finska och svenska, en lista över partiets kandidater och en samling artiklar. Ingenting märkvärdigt.
Finlands Kommunistiska parti har ordentlig informationssida på svenska och sidorna ser helt ok ut. Någon stor informationsmängd är det inte frågan om.
Kommunistiska arbetarpartiet har information på finska och engelska men inte på svenska. De har enligt sin räknare haft 6500 besök sedan hösten 97. Det här är en garagesida som någon glad amatör satt ihop. Ideologin är ganska utförligt presenterad.
Också liberalerna har information på finska och engelska men inte på svenska. Sidorna är stökiga med massor av olika färger och bakgrundsmönster. Sorgligt att se namn som John Stuart Mill och Voltair och Imanuel Kant nämnas som början på något som slutar så här snöpligt.
Remonttiryhmä, eller borde jag säga Risto Kuisma, delar sida med Työtoimisto Risto Kuisma Oy, HumarArt Ky och Aavekonsultit Oy. Partiets färg är ju en kraftig gul som gör sig ganska bra - i den utsträckning de kunnat undvika frestelsen att också använda blått, lila och grönt som bakgrundsfärg. Inte mycket att hänga i julgranen trots att det finns en animerad stjärna på sidan.
Textfärgerna är stiligt begränsade till svart, lila, blått, rött och grönt (ungefär lika mycket av varje färg) och som bakgrundsfärg används utöver vitt också matchande gult. Alla olika storlekar som går att använda på bokstäver har använts - om vart annat. Fotona är omväxlande i färg och svartvitt och ibland så pass tydliga att man eventuellt kunde känna igen personen på bilden. Jag vill inte ens gå djupare än förstasidan, jag är rädd för vad jag skulle få se.
Den här adressen har jag lagt på minnet för att någon gång kunna använda som varnande exempel vad gäller webbdesign.
dumell@dumell.net