Fem miljoner digitala kameror kommer att säljas i år och redan nu är digitalkameror rätt vanliga. Fotots framtid är digital, det är säkert.

De senaste fem åren har försäljningen av digitala kameror ökat stadigt från år till år och om trenden håller i sig kommer antalet sålda digitalkameror i år att nå upp till ungefär fem miljoner. Försäljningen har inte exploderat så som vissa kameratillverkare trodde skulle ske, men trenden är kraftigt uppåtgående med en ökning på ungefär 50% per år.

Själv fotar jag ungefär 100 rullar per år, jag är inte intresserad av pappersbilder utan vill endast ha bilderna in i min dator och jag är en van datoranvändare. Jag borde alltså vara intresserad av en digital kamera? Fel. När jag för två år sedan köpte en ny kamera övervägde jag inte ens en digital, och jag kan fortfarande inte rekommendera digitala kameror åt nästa någon. Men jag vet att det endast är frågan om enstaka år innan jag byter till en digitalkamera och rekommenderar dem åt de flesta. Och redan nu arkiverar jag mina bilder digitalt.

Sämre bildkvalitet

En 500 marks vanlig kamera motsvarar ungefär en 5 000 marks digitalkamera. En 10 000 marks systemkamera motsvaras av en 100 000 marks digitalkamera. En 25 000 marks rullfilmskamera igen har ännu ingen motsvarighet i den digitala världen.

En 4 000 marks digitalkamera idag tar bilder som består av ungefär en miljon punkter. Vanlig film har betydligt högre upplösning. Om du fotar med en vanlig kamera och sedan använder en 3000 marks filmskanner för att läsa in bilden till datorn direkt från negativet kommer bilden att bestå av ungefär sju miljoner punkter. Men digitalkamerorna utvecklas. Om ett år kommer en 4 000 marks digitalkamera antagligen att klara av ge bilder som består av två miljoner punkter.

Var går gränsen, hur hög upplösning behöver en bild ha? Det här beror naturligtvis på användningsområdet.

En tv-bild består av ungefär 400 000 punkter och bilden på en typisk datorskärm av ungefär 750 000 punkter. En digitalkamera som ger bilder bestående av en miljon punkter räcker alltså till om du bara vill visa bilden på datorskärmen eller ta ut bilden på ett papper som är lika stort som normala pappersfoton. Men om du vill förstora upp en del av en bild eller ta ut hela bilden på ett stort papper, så behöver du flera miljoner punkter.

Avsedda för amatörer

Digitalkameror är kompaktkameror. En digitalkamera ser ut, och fungerar, som en digitalkamera med en fast monterad lins och en liten inbyggd blixt. Du siktar och trycker, något annat kan du inte ens göra. Det här passar ofta bra för de flesta vill inte springa omkring med en ljusmätare eller försöka räkna ut hur mycket skärpedjup f1.4 ger vid 50mm. Men om du vill vara kreativ med din kamera behöver du en systemkamera och digitala systemkameror är än så länge i samma prisklass som personbilar.

Digitalkameror är alltså avsedda för amatörer, men amatörer vill vanligtvis ha sina bilder på papper. En fotoaffär kan förvandla din vanliga filmrulle till pappersbilder på en timme. Du skall vara rätt datorintresserad för att klara av att överföra bilderna från kamerans minne till datorns och vidare ut till printern på en timme. Och om du använder högklassigt fotopapper i din printer, vilket är nödvändigt om du vill ha fina bilder, så blir det nästan lika dyrt som att framkalla en vanlig filmrulle.

Digitala bilder har fördelar

Ännu för några år sedan spenderade jag otaliga nätter i mörkrum och framkallade mina egna bilder. Sista gången jag var där insåg jag nog inte att det skulle bli sista gången. Men faktum är att jag inte gör något med mina bilder på papper.

Jag för filmrullarna till en fotoaffär som för 20 mark framkallar en rulle med negativ. Sedan skjuter jag in remsorna med negativ i en filmskanner och några tiotals minuter senare bränner jag de digitala bilderna till en cd-skiva. En liten sju marks cd-skiva kan rymma ett helt album med foton av hög kvalitet. Jag kan "bläddra" bland bilderna genom att se dem alla på en gång i frimärksstorlek på skärmen. Genom att klicka på ett av "frimärkena" dyker bilden upp i 30 gånger 20 centimeters på skärmen och de ser mycket mer imponerande ut än vanliga små pappersfoton. Eftersom jag lagrat bilderna med hög upplösning kan jag förstora upp en del av bilden och få fram mer detaljer.

Färgrikedomen är också mycket högre än med pappersbilder. Kontrasterna i ett negativ, alltså skillnaden mellan mörkt och ljust, är ungefär 1 till 1 000. Ljusa områden i bilden är alltså ca tusen gånger ljusare än mörka. En pappersbild kan endast återge ungefär 1 till 50 så massor med färgnyanser går förlorade. Tidningspapper klarar bara ungefär 1 till 20. En datorskärm klarar däremot 1 till 150 vilket gör att bilden återges med rikare färger än vad som är möjligt med papper. Detta är också en av orsakerna till att det lönar sig att läsa in bilder direkt från negativ och inte smälla ett pappersfoto i skannern.

Om du använder en digitalkamera så får du fotona direkt i digitalt format, med hög färgrikedom, och behöver inte besvära dig men någon som helst skanner. Och att överföra bilder mellan kameran och datorn blir hela tiden enklare och snabbare. Upplösningen blir lite sämre än om du använder vanlig film, men om du bara vill se bilderna som 30x20 centimeters bilder på monitorn räcker upplösningen till.

Många tycker att pappersbilder är behändiga och digitala bilder svårhanterliga, men du kan e-post digitala bilder till dina vänner eller ta med dem på diskett eller cd och visa dem i dina vänners dator. Och om du inte har dator kan du i många fall koppla kameran till en vanlig tv och se bilderna den vägen. Du kan också lägga upp dem på dina webbsidor och låta hela världen se dem. Själv får jag regelbundet e-post från människor runt om i världen som sett mina foton, människor som aldrig skulle ha sett dem om jag hållit mig till pappersbilder.

Alla hanterar inte sina bilder så här ännu, men många kommer snart att göra det.

Carl-Magnus Dumell