Det tog ett par år men nu har DVD kommit på allvar. Idag kostar en DVD spelare till din dator inte mycket mer än en cd-spelare. En DVD-spelare klarar av att läsa gamla cd-rom och musik-cd skivor men du kan också se på filmer som lagrats digitalt på DVD-skivor och sådana finns redan till salu och uthyrning här i landet.

Under de 20 år som cd-skivan funnits har den kommit att användas för långt mer än bara musik. En cd-skiva rymmer lika mycket som 500 disketter och det räcker bra till för en musikskiva. Om du däremot försöker klämma in en långfilm på en cd-skiva blir det trångt. Video-CD standarden blev aldrig populär för bildkvaliteten är märkbart sämre än med vanlig VHS. Eftersom tekniken gått framåt sedan 1980 har det länge varit möjligt att tillverka cd-skivor där groparna som motsvarar ettorna och nollorna lagras tätare. Enda problemet har varit att komma överens om en standard så att apparater och skivor från olika tillverkare fungerar tillsammans. Elektronikföretagen enades kring en standard 1996 som fick namnet DVD (Digital Versatile Disk, mångsidig digital skiva). En DVD skiva rymmer 25 gånger så mycket som en cd skiva, alltså 17 GB.

DVD - Digital Video Skiva

Filmindustrin har varit först med att dra nytta av DVD skivornas lagringskapacitet. En långfilm ryms på en DVD skiva med utmärkt bild- och ljudkvalitet. Skillnaden jämfört med VHS är stor. Om filmen dubbats för exempelvis de spanska och tyska marknaderna så lagras även de dubbade ljudspåren på originalskivan, du kan alltså välja om du vill lyssna på engelska originalljudet, tyska eller spanska. Det samma gäller textöversättningarna. De flesta amerikanska filmer kommer översatta i text till ett tiotal språk, däribland finska och svenska, så du kan välja på vilket språk du vill se textningen eller om du inte vill se någon textning alls.

Andra fördelar med DVD är att skivorna tar mindre utrymme än VHS kassetter, inte slits vid användning och inte behöver spolas tillbaks. Allt detta gläder framför allt videouthyrare.

Det enda problemet med DVD är att en film inte nödvändigtvis ryms på skivans ena sida och då blir du tvungen att ta ut skivan och vända på den mitt i filmen. Det här för tankarna tillbaks till 70-talet och LP skivan.

Video- och ljudinformationen är lagrad i MPEG2 format (som jag berörde i januari). Om du har en dator med en 300 MHz Pentium II eller snabbare processor så behöver du inget annat än själva DVD-spelaren och ett specialprogram för att se på filmer på datorns monitor. Specialprogrammet läser in MPEG2 materialet, avkodar bild- och ljudinformationen och kör ut det till datorns grafik- och ljudkort. Eftersom datormonitorer har skarpare bild än tv-apparater ser bilden förträfflig ut men alla vill inte sitta framför datorn och se på filmer. Om du har en långsammare dator än så här hinner processorn inte hantera informationen och det börjar se ryckigt ut.

Om datorns egen processor inte räcker till eller du vill se filmen på en vanlig tv apparat kan du skaffa ett separat DVD avkodningskort som läggs in i datorn och som kostar ungefär 800 mark. Med ett skilt avkodningskort får du alltid perfekt bild och ljud och dessutom har avkodningskorten kontakter så att du kan köra ut bilden och ljudet till en vanlig tv och stereoanläggning. Du kan naturligtvis också köpa en fristående DVD-spelare som ser ut som en videobandspelare och som kopplas direkt till en vanlig tv men de kostar flera tusen mark och då kan du inte använda spelaren tillsammans med datorn.

Spela in på DVD

Det finns redan DVD-R apparater med vilka du kan lagra information, exempelvis film, på DVD skivor men än så länge ligger priset kring 50.000 mark. Det kan låta som hopplöst mycket men vi skall komma ihåg att det inte var speciellt många år sedan CD-R apparater kostade lika mycket och nu har de sjunkit till ett par tusen mark. DVD-RAM skivor (som motsvarar CD-RW) är också på kommande och med dem är det möjligt att skriva och radera information många gånger precis som med vanliga disketter. DVD-R skivorna innehåller ett organiskt färgämne i vilken lasern bränner märken. DVD-RAM skivorna innehåller färgpigment som kan fasförändras med en laser på samma sätt som metallpartiklarna på en vanlig diskett fasförändras med en magnet.

Groparna som representerar ettorna och nollorna är gjutna i två lager av halvgenomskinligt material. Lasern registrerar groparna i de olika lagren genom att fokusera på ett djup i taget. Det yttre lagret rymmer 4,7 GB men det inre endast 3,8 GB eftersom det delvis döljs av det yttre lagrets halvreflekterande material. En sidan rymmer alltså sammanlagt 8,5 GB men genom att använda skivans bägge sidor blir den totala kapaciteten 17 GB. DVD-R och DVD-RAM igen har endast ett lager per sida eftersom materialen i dem inte lämpar sig för flera lager.

Carl-Magnus Dumell