Kulturell som jag är har jag naturligtvis aldrig läst sci-fi serietidningen Judge Dredd. Vilket är synd, för om jag skulle ha läst skulle jag veta att tv:n egentligen inte existerar i den framtidsvisionen. Antalet kanaler började öka explossionsartat på 90-talet, det började dyka upp mängder av "tv-shop" kanaler, hundmatskanaler och så vidare. När tittarna började sprida ut sig över tusentals kanaler fanns det inte tillräckligt med tittare för att någon kanal skulle ha råd med vettigt innehåll. Tv:n dog.

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur ett flertal tryckta tidningar om Internet gått i konkurs de senaste månaderna, men det är bara en del av ett större problem. Det övergripande problemet är att allt fler försöker erbjuda allt mer nyheter och underhållning trots att konsumenterna inte blir fler.

Igår var tv:n boven - idag Internet

Tv:n kanske inte kommer att dö, men nog är vi på väg mot visionen i den där ironiska serietidningen. Tänk tillbaks fem-tio år i tiden, då kunde du på kaffepausen diskutera vad du sett på tv för alla andra hade sett samma sak. Idag berättar vi för varandra vad som hände på de kanaler de andra inte hann se på. Och det är inte bara frågan om att kanalerna blivit fler, tv:n har också förlorat sin monopolställning.

För fem-tio år sedan kunde vi också skylla praktiskt taget alla problem på tv:n. Våldet och likgiltigheten i samhället, att vi isolerar oss framför tv:n, att barnen sitter framför tv:n istället för att lära sig sociala spelregler genom att umgås med varandra och så vidare. Idag skyller vi allt det här, och mycket därutöver, på Internet och datorer. Idag intervjuvar tidningarna psykologer som berättar om farorna med att låta ett barn sitta framför datorn, precis som de för tio år sedan berättade om videon, för tjugo år sedan om tv:n och för trettio år sedan om radion och den destruktiva rockmusiken.

Går vi mot ett datoriserat kontrollsamhälle?

Men webben, åtminstone inte som vi känner det idag, är inte det som kommer att konkurrera ut allt annat. Webben, www, har bara funnits i fem år och vi kan inte ens gissa vad den kommer att ha vuxit och förgrenat sig till om ytterligare fem, tio och 25 år. Idag talas det ibland om "nymedia" och då avses alla de nya alternativ som Internet, alltmer avancerade mobiltelefoner, digitaliseringen av radion och tv:n och så vidare kommer att föra med sig.

Det finns två stora visioner om framtiden, den pessimistiska orwellska där vi är på väg mot ett datoriserat kontrollsamhälle, och en optimistisk där informationsflödet gör diktaturer omöjliga.

Problemet är att bägge visionerna håller på att uppfyllas.

Allt mer information om oss finns i allt fler datoriserade register. Vad vi köper och var kan spåras i kreditkortbolagens register. Vår mobiltelefon håller kontinuerligt kontakt med omkringliggande basstationer och avslöjar hela tiden var vi befinner oss. Vårt samhälle är fyllt med övervakningskameror och det finns redan datorprogram för att automatiskt analysera videobilder och känna igen ansikten i folkmängder. Ett av de mest lovande företagen i Silicon Valley just nu har utvecklat en enkel "scanner" som kan läsa av vår genkarta ungefär som lasern i varuhuskassan läser av sträckkoden på ärtsoppsburken. Det är inte många år tills den teknologin kan tas i bruk och sedan kanske vi alla är lika utlämnade som den där ärtsoppsburken.

Men å andra sidan medför det omfattande och fria informationsflödet att totalitära stater blir en omöjlighet. Försök nu vara propagandaminister i ett land där alla smäller upp parabolantenner för att kunna se CNN eller på några sekunder kan ta del av innehållet på www.amnesty.org via Internet. Och försöker ett land idag förbjuda parabolantenner och Internet befinner de sig i morgon i samma situation som Nordkorea.

Varför vill vi censurera?

Kanske jag borde ha nöjt mig med att bara skriva om hur några tidningar om Internet gått i konkurs. Hur kunde jag över huvud taget spåra ur så från min ursprungliga idé? Jo, för att Internet är kristallkulan som avslöjar hur framtidens samhälle kan komma att se ut. Den teknologi och den lagstiftning som idag formar Internet kommer i morgon att forma hela samhället. Internet har medfört många förändringar, men en av de viktigaste är just det ökade utbudet, att de stora mediabolagens monopol är över, att alla kan vara med och sprida sina synpunkter. Jan Axelsson i Sverige ger ut ett omfattande och rätt anarkistiskt nyhetsbrev per e-post varje vecka med innehåll som aldrig skulle publiceras i vanliga medier. Han har över 40.000 prenumeranter.

För Internets del kommer 1998 inte att handla om teknologi utan om censur, monopol och total frihet på alla plan såsom rå, oreglerad kapitalism och yttrandefrihet pressad till det extrema. Det kommer att föras två viktiga kamper i amerikanska domstolar som kommer att forma vår framtid. Den ena kampen handlar om Microsoft som anses ha fått en för dominerande, rentav monopolliknande, ställning i datorbranschen och ha för stor kontroll över den teknologi som håller vårt informationssamhälle vid liv. Den andra kampen handlar om censur. Fjolårets lagförslag CDA som skulle ha infört en kraftig censur av Internet i USA, och därigenom i hela världen, förklarades strida mot grundlagen av högsta domstolen eftersom den skulle ha begränsat yttrandefriheten. Men kampen för att censurera Internet har inte dött bort, tvärt om. Viljan att censurera har genomsyrat hela samhället. Exakt vad vi vill censurera, eller varför är inte riktigt klart, många av de starkaste censurförespråkarna vet knappt vad Internet är.

Kanske är censur ett desperat försök från vår sida att visa att vi inte tappat kontrollen över teknologin.

Carl-Magnus Dumell