Multicast skall göra Internet till ett distributionsnätverk som lämpar sig för radio- och TV-sändningar, dvs information med en avsändare och många mottagare. Multicast kommer att öppna helt nya möjligheter för Internet och förhindra att Internet kollapsar av överbelastning.

Idag är Internet ett punkt-till-punkt nätverk. All information över Internet går från en avsändare till en mottagare. Detta är helt naturligt i de flesta fall, ett e-post meddelande har för det mesta bara en mottagare och om du vill se en viss webbsida är det ofta bara du som vill se just den sidan just då. Denna typ av överföring brukar kallas "unicast".

Däremot lämpar sig unicast inte alls för Internets nya användningsområden, vilket tiotusentals radiostationer världen över erfarit då de också börjat köra ut sina sändningar via Internet. Det finns visserligen bra program för att sända ut bild och ljud i realtid via Internet, men nätets infrastruktur sätter käppar i hjulen, stora käppar. Real Audio och Streamworks är två etablerade program för att sända ljud över Internet. Det enda lyssnaren behöver är en Internetanslutning och ett mottagarprogram som kan kopieras gratis från exempelvis www.realaudio.com eller www.streamworks.com. Med ett 14.4 kbps modem motsvarar ljudkvaliteten AM radio, med 28.8 kbps ungefär en vanlig stereo FM radio och med ett nytt 56 kbps modem motsvarar ljudkvaliteten nästan CD nivå. Problemen uppstår hos sändaren som på grund av Internets "unicast" natur är tvungen att sända ut lika många samtidiga kopior av ljudet som det finns lyssnare, en separat ström av samma ljud till varje lyssnare. Redan några hundra samtidiga lyssnare är tillräckligt för att överbelasta de flesta system. För en radiostation som är van att räkna sina lyssnare i tio- eller hundratusental är Internet som distributionskanal alltså enbart en kuriositet än så länge. Internet klarar i sin nuvarande form helt enkelt inte av att sända ut information till ett större antal samtidiga mottagare.

Broadcasting omöjligt på nätet

Motsatsen till unicast är naturligtvis "broadcast", dvs den form av utsändning som radio och tv bygger på: en sändare och många mottagare. I svenskan saknar vi motsvarighet för detta rätt vanliga engelska ord men på norska heter det "kringkast". Broadcasting innebär att informationen sänds ut till alla (radiovågorna når ut till alla i ett visst område) och därefter kan var och en välja om de vill ta emot informationen eller inte (slå på eller av radion och välja kanal). Broadcasting används i vissa slutna datornätverk, men broadcasting över hela Internet är omöjligt eftersom det skulle överbelasta nätet. Din modemlinje där hemma klarar nätt och jämt av ljudet från EN av Internets radiostationer och skulle kollapsa om den var tvungen att försöka överföra ljudet från tiotusentals stationer samtidigt oberoende av om du vill lyssna på någon av dem eller inte. På samma vis skulle kablarna mellan olika länder kollapsa av överbelastning.

Multicasting är nätets broadcasting

Lösningen på problemet är en teknik som står mitt mellan unicast och broadcast: multicast. Informationen sänds inte urskillningslöst ut till alla som vid broadcasting men samma information kan ha flera mottagare till skillnad från unicasting.

Multicasting kräver dock vissa förändringar i Internets infrastruktur för att fungera. Internet Engineering Task Force, den inflytelserika grupp som slår fast de tekniska specifikationerna enligt vilka Internet fungerar har redan slagit fast hur Multicast skall fungera.

All information som sänds över Internet har "adresslappar" och informationen dirigeras mellan olika kablar med hjälp av "routers". Där två eller flera kablar möts finns en router som tar emot inkommande information och på basen av adresslapparna avgör i vilken riktning, dvs till vilken kabel informationen skall sändas vidare. Idag kan det bara finnas en mottagare på adresslappen och dessa routers måste programmeras om för att kunna hantera adresslappar med flera mottagare. Multicasting kräver att en router skall kunna ta emot ett informationspaket och, om nödvändigt, kopiera informationen och dirigera de olika kopiorna till olika kablar. På det här viset behöver sändardatorn i bästa fall bara sända ut en enda kopia av informationen och endast de nätverk på vilka det finns mottagare behöver överföra en kopia var medan nätverk där det inte finns mottagare inte alls belastas av informationen.

Carl-Magnus Dumell